tisdag 21 juli 2009

Mao var ingen kommunist.

Jag har nu läst Jung Changs och Jon Hallidays bok "Mao – den sanna historien" Tidigare har jag skrivit en Mao-positiv artikel där jag ansåg att Mao borde vara en ledstjärna snarare än en tyrann (Mao – ledstjärna eller tyrann, Sourze, Yngve Karlsson sidan 7 och Deng och kommunismen sidan 7). När jag tänker igenom vad jag tidigare läst om honom kommer jag att tänka på Stalin när det gäller maktlystnad och hänsynslöshet. Det är det tyranniska hos Mao. Någon ledstjärna kan han inte vara för närvarande men kanske någon gång i framtiden.
Någon avmaoisering liknande avstaliniseringen i Sovjet av Krusjtjev år 1956 blir det knappast. Varje land behöver sina hjältar och Mao kommer att vara Kinas hjälte för lång tid framåt. Detta oberoende allt negativt som man skriver om honom. Hans attityd till fruar, barn och vänner liknar en psykopats beteendemönster. Något liknande var det nog med Stalin och en anledning till avstaliniseringen var att Krusjtjev drabbades under Stalins välde. Också Deng Xiaoping drabbades av Maos nyckfullhet men ville trots detta inte veta av någon avmaoisering. Den höga grad av likriktning av befolkningen som ägde rum i Sovjet gjorde det möjligt för röda armén att segra i andra världskriget. Samma form av likriktning stärkte kommunisterna i Maos Kina. Likriktning fanns också i Sverige när man propagerade för det fosterländska under min barndom på 1940-talet. Jag anser i likhet med Deng att Mao och Stalin var 70 procent bra och 30 procent dåliga.
I de allra flesta avseendena var inte Mao en vänsterman. Han var inte speciellt arbetar- eller bondevänlig och han ömmade inte för de fattiga och förtryckta som vänstern brukar göra. Det gör mig ont att skriva detta men så är det i alla fall. Jag trodde ett tag att Mao var en kommunist när han under det stora språnget 1959 försökte genomföra det kommunistiska samhället före Sovjet. Sovjetledaren Nikita Krusjtjev förebådade på 1960-talet att Sovjet skulle kunna införa kommunismen under 1980-talet och det trodde jag också. Det var en kommunism där var en presterade efter förmåga och fick efter behov. Jag kunde inte tänka mig att man allmänt femtio år senare skulle ha övergivit mellanstadiet socialismen och infört ren kapitalism i Sovjet och Kina.
Jag har upplevt så stora förändringar under de senaste femtio åren och jag tror att det blir lika omvälvande händelser de närmaste hundra åren. Kanske blir åter tal om att skapa ett socialistiskt eller kommunistiskt samhälle?

Inga kommentarer: