I Afghanistan utan strategi.

I en artikel i Financial Times den 22 dec. 2009 skriver Rodric Braithwaite under rubriken The familiar road to failure in Afghanistan om det brittiska och sovjetiska misslyckandena i Afghanistan. I båda exemplen gällde att man inte kunde hålla erövrat territorium. Det var taktik utan strategi.

Jag följde utvecklingen i Afghanistan med intresse. Som vänsterman höll jag hela tiden på den afghanska regeringen och Sovjet, inte på gerillan som jag inte ansåg vara några frihetskämpar. I USA däremot mottogs de som senare skulle kallas terrorister som hjältar och allierade i kampen mot kommunismen. Det är med sorg i hjärtat som jag tänker på alla framstegsvänliga krafter som förlorade livet i den kampen. Det var förutom de 15 000 sovjetiska soldaterna den intellektuella eliten som förlorade livet. I stället fick Afghanistan en medeltida regim i form av talibanerna.

Najibullah, som var vid makten när Sovjet lämnade Afghanistan 1989, var kvar vid makten i hela två år efter trupptillbakadragandet och de förlorade den när Jeltsin upphörde med att leverera mat, bränsle och vapen till regeringen i Kabul. Nu lämnades ”frihetskämparna” åt sitt öde att klara sig bäst de kunde. Moren hade gjort sitt och nu kunde han gå.