Jag har läst Lasse Wilhelmssons inlägg om 68- rörelsen. Jag var själv med i den och samlade in pengar till Vietnam. Jag blev vänsterman redan 1960 och hade sympatiserat med Sovjet och övriga östblocksländer inklusive Kina hela tiden.
De som tuggade teser allra mest i 68-rörelsen var enligt vad jag uppfattade situation de som kom ifrån medel- och överklass. De saknade erfarenhet från arbetslivet. Jag var prosovjetisk hela tiden medan FNL-rörelsen rörde sig åt det prokinesiska hållet. Jag stödde inte de Röda Khmerna i Kambodja vilket både FN och USA gjorde. Jag höll på Vietnam i kriget mot Kambodja. Det var regimen i Kambodja själva som förorsakade kriget genom ständiga gränskränkningar och förföljelser av de vietnameser som bodde i landet. Annars hade nog kriget aldrig kommit tillstånd.
Inte heller stödde jag den hjälp som vänstern lämnade till gerillan i Afghanistan på 80-talet. Det var Afghanistankommitén som hjälpte Afghanistan också under talibanerna. Hade Sovjet tillåtits segra i det kriget på samma sätt som Vietnam besegrade de Röda kmererna, hade situationen varit mycket bättre för afghanerna.
En anmärkningsvärd sak är hur vänstermän går över till den yttersta högern. Det är tydligen fallet med Wilhelmsson, Följande citat av denne tycks bekräfta detta.:” I mångt och mycket svalde vi demoniseringen av Hitler och Nazismen och godtog den historieskrivning som gjorts av sovjetiska, engelska och amerikanska historiker, där Churchill och Stalin blev om inte hjältar, så åtminstone de som räddade oss från Hitlers ondska. Den enkla frågan hur det kunde komma sig att Hitler och inte Stalin hade störst stöd av sitt folk, ställdes aldrig, eller om det spelade någon roll vem som var folkvald. Eller om Churchill var mindre rasist än Hitler, bara för att nämna något.”
Jag anser att Hitler och Nazismen bör demoniseras och att Churchill och Stalin räddade oss från Hitlers ondska. Wilhelmsson tycks tro att Hitler var folkvald. Det var han inte utan han tog makten genom en kupp vid riksdagshusbranden 1933. Både Hitler och Churchill var rasister. Hitler i förhållande till judar och de slaviska folken och Churchill i förhållande till de koloniala folken.
fredag 27 augusti 2010
söndag 15 augusti 2010
Rätten till lättja del 2.
I SvD under strecket den 14 aug. 2010 fanns en artikel med rubriken ”André Gorz arbetslinjens svurna fiende” skriven av Roland Paulsen. Jag har själv behandlat samma ämne på Sourze i artikeln ” Rätten till lättja”( Sourze Yngve Karlsson sidan 10) efter Paul Lafarques bok med samma titel. Artikeln skrevs 2005 med det klimat på arbetsmarknaden som existerade då. Sedan dess med borgerlig regering har arbetslinjen gällt i högsta grad till skillnad från bidragslinjen som de rödgröna beskylls för att förorda.
Jag skriver:” För närvarande gäller maximen att om du inte arbetar skall du inte äta. Om man rättar sig efter Lafarques bok behöver man inte ha dåligt samvete om man inte arbetar. Om Marx bok Kapitalet var en ledstjärna för 1900-talets radikala ungdomar skulle Lafarques bok ” Rätten till lättja” kunna vara en tröst för 2000-talets ungdomar och invandrare utan arbete.”
Paulsens underrubrik har följande lydelse:” Arbetet har tack vare en långt driven automatisering frikopplats från skapandet av välstånd, och har numera bara sig självt som mål. Den franske filosofen André Gorz kritik av arbetets helgd är ständigt aktuell.”
Gorz och Lafarque symboliserar den radikala arbetskritikens spännvidd. Lafarque förordade den auktoritära statssocialismen och Gorz hade reformistisk ansats. Arbetet är grundproblemet Det är inte konsumtionen, miljöförstörelsen eller kapitalets dominans utan produktionen kommer först i den kausala kedjan. Sedan Lafarque i slutet av 1800-talet propagerade för tre timmars arbetsdag har produktiviteten tjugodubblats.
Paulsen avslutar artikeln på följande sätt:” Exakt hur potentialen för arbetsreduktion praktiskt ska kunna realiseras är likafullt höljt i dunkel. Så länge man i den allmänpolitiska debatten vägrar att ta i frågan förtjänar Gorz författarskap all uppmärksamhet.”
Jag skriver:” För närvarande gäller maximen att om du inte arbetar skall du inte äta. Om man rättar sig efter Lafarques bok behöver man inte ha dåligt samvete om man inte arbetar. Om Marx bok Kapitalet var en ledstjärna för 1900-talets radikala ungdomar skulle Lafarques bok ” Rätten till lättja” kunna vara en tröst för 2000-talets ungdomar och invandrare utan arbete.”
Paulsens underrubrik har följande lydelse:” Arbetet har tack vare en långt driven automatisering frikopplats från skapandet av välstånd, och har numera bara sig självt som mål. Den franske filosofen André Gorz kritik av arbetets helgd är ständigt aktuell.”
Gorz och Lafarque symboliserar den radikala arbetskritikens spännvidd. Lafarque förordade den auktoritära statssocialismen och Gorz hade reformistisk ansats. Arbetet är grundproblemet Det är inte konsumtionen, miljöförstörelsen eller kapitalets dominans utan produktionen kommer först i den kausala kedjan. Sedan Lafarque i slutet av 1800-talet propagerade för tre timmars arbetsdag har produktiviteten tjugodubblats.
Paulsen avslutar artikeln på följande sätt:” Exakt hur potentialen för arbetsreduktion praktiskt ska kunna realiseras är likafullt höljt i dunkel. Så länge man i den allmänpolitiska debatten vägrar att ta i frågan förtjänar Gorz författarskap all uppmärksamhet.”
tisdag 10 augusti 2010
Yiddish är talspråk mellan ortodoxa i Israel.
Enligt Financial Times den 5 aug. 2010 i en artikel med rubriken ” A not very secular shift” har Tobias Buck skrivit om två betydelsefulla grupper i Israel. Det är den palestinska befolkningen som är 21 procent av Israels befolkning och de har mellan tre och fyra barn per kvinna och den ultra-ortodoxa (haredim) som är 8-10 procent av befolkningen och sex barn per kvinna. Den palestinska folkökningen har avtagit de senaste åren. Haredim har däremot fortsatt att ha många barn.
Om de ultra-ortodoxa skriver Buck följande:” Trotsande hettan i Mellanöstern bär männen svarta rockar och hattar av skinn liksom sina förfäder. Eftersom man strikt följer seder undviker man sekulära arbetsplatser och ägnar sig åt religiösa studier och böner. Yiddish används allmänt som talspråk. TV, Internet. mini-kjolar och popmusik är hållna på armlängds avstånd med strikta koder som tar avstånd från värderingar och vanor i det moderna samhället.”
Vad som intresserar mig särskilt är att man fortfarande talar yiddish. Detta språk talades i Östeuropa före kriget och liknar tyska språket. Haredim har inte mycket till övers för den israeliska staten som den anser vara en styggelse. De gör inte värnplikten i den israeliska armén. Det stora inflytandet i politiken som haredim har i Knesset (riksdagen) beror på att de är tungan på vågen genom Shas och United Torah Judaism. Dessa två partier har 16 av Knessets 120 platser.
Ett stort problem utgör det faktum att 65 procent av ultra-ortodoxa män inte tillhör arbetsmarknaden. Motsvarande för palestinska israeliska kvinnor är 76 procent. Efter murens fall fick Israel en miljon ofta högutbildade personer från Östeuropa. Nu utvandrar en del av de högutbildade till framför allt Amerika.
Artikeln ha följande underrubrik:” Med högst födelsetal bland befolkningen som är avskild från den vanliga befolkningen kan man vänta sig växande problem av ekonomisk, militär och politisk natur.”
Om de ultra-ortodoxa skriver Buck följande:” Trotsande hettan i Mellanöstern bär männen svarta rockar och hattar av skinn liksom sina förfäder. Eftersom man strikt följer seder undviker man sekulära arbetsplatser och ägnar sig åt religiösa studier och böner. Yiddish används allmänt som talspråk. TV, Internet. mini-kjolar och popmusik är hållna på armlängds avstånd med strikta koder som tar avstånd från värderingar och vanor i det moderna samhället.”
Vad som intresserar mig särskilt är att man fortfarande talar yiddish. Detta språk talades i Östeuropa före kriget och liknar tyska språket. Haredim har inte mycket till övers för den israeliska staten som den anser vara en styggelse. De gör inte värnplikten i den israeliska armén. Det stora inflytandet i politiken som haredim har i Knesset (riksdagen) beror på att de är tungan på vågen genom Shas och United Torah Judaism. Dessa två partier har 16 av Knessets 120 platser.
Ett stort problem utgör det faktum att 65 procent av ultra-ortodoxa män inte tillhör arbetsmarknaden. Motsvarande för palestinska israeliska kvinnor är 76 procent. Efter murens fall fick Israel en miljon ofta högutbildade personer från Östeuropa. Nu utvandrar en del av de högutbildade till framför allt Amerika.
Artikeln ha följande underrubrik:” Med högst födelsetal bland befolkningen som är avskild från den vanliga befolkningen kan man vänta sig växande problem av ekonomisk, militär och politisk natur.”
onsdag 4 augusti 2010
Kapitalism och fängelser del 3.
En artikel i SvD den 3 aug. 2010 med rubriken ”Fängelse är det bästa skyddet vi har” fick mig att börja läsa mina gamla artiklar om fängelser. Aktuella är i första hand Kapitalismen och fängelser 1 och 2 (Sourze Yngve Karlsson sidan 11).
Johan Wennström har skrivit artikeln där han förebrår Storbritanniens justitieminister Clarke för att han vill spara in på fängelserna. Clarke säger att fängelserna inte fungerar och det inte håller att låsa in fler och fler brottslingar eftersom den typen av straff inte tycks påverka graden av återfall i kriminalitet. Jag förstår inte hur det kunde ha blivit så att en konservativ ledamot i regeringen förordar ett annat synsätt än det vanliga. Labourregeringen med Blair i spetsen sade sig vara hård mot kriminalitet och dess orsaker det vill säga att också ta hänsyn till sociala förhållanden vilket man beskyllde de konservativa att inte göra. Det är alltså den upp och nedvända världen.
Om kriminaliteten i USA skriver jag följande:” Vogel visar att trenden för antalet fångar i USA per 100 000 invånare mellan åren 1925 till 1974 var 106. Sedan 1975 fram till 2000 har den siffran stigit till 478 det vill säga 450 procent över genomsnittet mellan 1925 och 1974 och det sitter för närvarande över två miljoner i fängelse i USA,”
För en liberal måste det vara en styggelse att så många är frihetsberövade i USA och vad bidrar det inte till budgetunderskotten i USA och Storbritannien.
Johan Wennström har skrivit artikeln där han förebrår Storbritanniens justitieminister Clarke för att han vill spara in på fängelserna. Clarke säger att fängelserna inte fungerar och det inte håller att låsa in fler och fler brottslingar eftersom den typen av straff inte tycks påverka graden av återfall i kriminalitet. Jag förstår inte hur det kunde ha blivit så att en konservativ ledamot i regeringen förordar ett annat synsätt än det vanliga. Labourregeringen med Blair i spetsen sade sig vara hård mot kriminalitet och dess orsaker det vill säga att också ta hänsyn till sociala förhållanden vilket man beskyllde de konservativa att inte göra. Det är alltså den upp och nedvända världen.
Om kriminaliteten i USA skriver jag följande:” Vogel visar att trenden för antalet fångar i USA per 100 000 invånare mellan åren 1925 till 1974 var 106. Sedan 1975 fram till 2000 har den siffran stigit till 478 det vill säga 450 procent över genomsnittet mellan 1925 och 1974 och det sitter för närvarande över två miljoner i fängelse i USA,”
För en liberal måste det vara en styggelse att så många är frihetsberövade i USA och vad bidrar det inte till budgetunderskotten i USA och Storbritannien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
