onsdag 30 mars 2011

Det svenska deckarundret.

Jag har inte läst någon deckare och förstår inte vitsen med att göra det. Ändå har Financial Times ägnat en helsida den 27 mars 20011 åt det svenska deckarundret. Under rubriken ”The art of darkness” beskriver John Lloyd framväxten av flera generationer av svenska deckarförfattare. Underrubriken har följande lydelse :” De skandinaviska samhällena är avundande för sin civila ordning och liberala värden. Så varför utmålas de i deckarlitteraturen ( crime fiction) i så bleka , brutala och anarkistiska färger.” Artikeln börjar med deckarparet Maj Sjöwall och Per Wahlöö som mellan 1965 och 1975 skrev de tio böckerna om Martin Beck. I en intervju för Observer 2009 sade Sjöwall att Beck liknar Henning Mankells Wallander i vilken man skildrar hur man stoiskt löser brott beroende av överklassens översitteri och underklassens desperation. De ville skriva från en vänsterståndpunkt om att det kapitalistiska var ett kallt och inhumant samhälle där de rika blev rikare och de fattiga blev fattigare. De tre mest kända deckarförfattarna Sjöwall-Wahlöö, Mankell och Stieg Larlsson, berömd genom trilogin Millennium, hyser alla vänstersympatier. Mankell deltog i ”Ship to Gaza” och Larsson skrev i den vänstersocialistiska och antifascistiska tidningen Expo. Till de svenska räknas också Sean French författare av komplicerade psykologiska thrillers. Han är till hälften svensk och talar svenska. Han tror att framgången för svenska deckarförfattare beror att man måste kämpa mot en kvävande byråkrati som försöker att dölja väl begravda mörka episoder i det nära förflutna. Som exempel nämner han Sveriges nära samarbete med det nazistiska Tyskland och att Ingmar Bergman hoppades att Hitler skulle segra i kriget. Lloyd drar följande slutsats:” På något sätt tilltalar dessa dystra och bittra böcker oss som lever i välordnade samhällen genom att vi får en riskfri tur till fattigdom, våld och disillusion bundna samman av en kraftfull berättelse Vi ber om mer och får det sannolikt.” Mankell har sålt 25 miljoner exemplar av Wallanderserien och Larssons trilogi 53 miljoner. Med tanke på mitt ointresse för deckare finner jag dessa försäljningsframgångar som anmärkningsvärda. Ibland har jag tänkt att jag borde läsa någon av deckarna för att komma underfund med deras läsvärde.

Inga kommentarer: