Om kolonialismens betydelse.

I en artikel i SvD den 26 sept. 2011 under rubriken ”Antikolonialist och frihetshjälte med repad gloria.” har Henrik C Enbohm skrivit om Roger Casement. Jag har skrivit om honom på Sourze med rubriken ”Morel – en kämpe för människorätten”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 7). Kolonialismen har jag behandlat i en artikel med rubriken ” Om kolonialismens betydelse”.(sidan 7)

Inledningen av Enbohms artikel har följande lydelse :” I Kongos djungler fick den brittiske konsuln Roger Casement upp ögonen för följderna av engelsk imperialism, men fann också sin irländska identitet. Som självständighetskämpe, i dagarna aktuell i Vargas Llosas roman ” Keltens dröm”, har han både hyllats och hatats.”

Jag har läst Adam Hochschilds bok ” Kung Leopolds vålnad”. Vad som imponerade på mig var medborgarrättskämparna Morel och Casements tappra kamp mot orätten antingen det gällde Kongo, Irland eller första världskriget. På omslaget på boken står det följande :” Kung Leopolds vålnad är den sanna berättelsen om ett av de största folkmorden i modern tid, men också historien om några få modiga män som vågade protestera och få omvärlden att reagera. Motståndet leder fram till 1900-talets första människorättsrörelse. (…) Enorma mängder gummi och elfenben skeppas från Kongo till Bryssel, folk och natur exploateras hänsynslöst och under tre decennier dör cirka tio miljoner människor i Kongo.”

Casement kom till Kongo redan 1883 och stannade under 1880-talet i Kongo. När man byggde en järnväg förbi forsarna i Kongfloden var han lantmätare. Författaren Joseph Conrad som arbetade som ångbåtskapten träffade Casement 1890 och skulle skriva en bok om upplevelserna i Kongo, ” I mörkrets hjärta”. 1890 reste Casement till det som i dag är Nigeria där han blev tjänsteman i kolonialförvaltningen. Trots att han arbetade för den tidens främsta kolonialmakt bevarade han sina känslor för rättvisa.

1903 var Casement tillbaka i Kongo som konsul och tack vare Morels verksamhet när det gäller upplysningen om förhållandena i Kongo fick Casement av parlamentet i England i uppdrag att undersöka förhållandena där. Hochschild skriver om honom följande :” Casement levde långt efter antislaverirörelsen och långt före Amnesty International men hade i sin dagbok samma tonfall som förkämparna för negerslaveriets avskaffande.” I slutet av 1903 återvände Casement till Europa för att skriva sin rapport.

Morel bildade Congo Reform Association CRA (Förbundet för reform i Kongo) för att bättre kunna bekämpa missförhållandena. Till organisationen slöt sig en sonsons son till den berömde förkämpen för negerslaveriets avskaffande William Wilberforce och man samlade ett tusen deltagare vid det första mötet den 23 mars 1904. Det korståg som E.D. Morel fick till stånd genom CRA övade en obarmhärtig och tilltagande press på Belgiens, Storbritanniens och Förenta staternas regeringar. Så småningom blev pressen på Leopold så stark att han 1908 tvingades att överlämna kolonin till belgiska staten. Morel och Casement hade nu nått det mål de strävat efter sedan 1903 men för folket blev det inte någon större förbättring då staten fortsatte att suga ut befolkningen ända tills landet blev självständigt 1960..