Frihet och slaveri under antiken.

Om Tyskland hade segrat i andra världskriget skulle herre – tjänare eller herre – slav - problematiken ha varit det som styrt världen. När jag läste SvD den 12 febr. 2007 upptäckte jag en artikel skriven av Fredrik Lång med rubriken "Antiken levde på ojämlikhet."
Vad som jag främst uppmärksammade var följande citat:" Det är kanske möjligt att svänga på Hegels genomskådande konstaterande att " inför slavens servilitet förlorar herren sin mänsklighet" och omvänt påstå att inför herrens ödmjukhet återvinner slaven sin mänsklighet."
Underrubriken på artikeln hade följande lydelse.:" Det grekiska tänkandet vilade på frihet och slaveri. Härskarnas makt var beroende av slavarnas underdånighet. Men efter Aristoteles började filosofin blekna. Människan blev så småningom en andlig slav som skulle tjäna en allsmäktig herre."
Artikeln behandlar frågor som jag har tagit upp i artikeln "Hedendom contra kristendom" Platon och Aristoteles framhöll att den frie mannen skulle syssla med politik medan stoikerna betonade politisk passivitet var att föredraga och i stället för att härska borde människan tjäna.
Fredrik Lång skriver vidare:" Tydligast i stoicismens folkliga form är kristendomen, som förvisso är en långt driven lära i underkastelsens konst. Men de kristna dygderna fanns väl förberedda i de stoiska kunskapsprinciperna, som uttryckte resignation, lidande och försakelse, och som visade respekt för verkligt arbete – till skillnad från Platon och Aristoteles, som nedvärderade arbetserfarenheten till förmån för maktpolitiska värderingskriterier."
I staden Rom fanns många religioner och folk samlade. De var alla undersåtar under kejsaren. Om detta skriver Lång följande:" Här skall inte ordet undersåtlighet missförstås: på samma sätt som det hos de kristna låg en paradoxal stolthet i att vara Guds tjänare eftersom man samtidigt var Guds utvalde, var det med stolthet medborgarna i staden Rom deklarerade:" Jag är romare".
Artikelns andemening sammanfattas bäst av slutorden:" Utvecklingen mot människan som individ i vår mening, med ansvar för sitt eget öde har här sin början. I den tjänande människan vilar också fröet till den arbetande människan."