Medborgarrättsrörelserna under 1960 och 1970-talen tillhörde de mest enögda man kunde tänka sig. Det fanns också en juristkommision som skickade alla sina delegater till östblocket men inte en enda till diktaturländerna i Latinamerika och Asien.
Man kan bara jämföra mellan Polen och Argentina. Innan Argentina 1976 hamnade i klorna på en blodtörstig generalsjunta var landet både demokratiskt och med levnadsstandard tidvis i nivå med Sveriges. Samma år som den militära kuppen ägde rum vann Jimmy Carter presidentvalet i USA. Han har efter presidentperioden arbetat för fred och mänskliga rättigheter i världen. Man kan fråga sig vad Carter som USA:s president gjorde för att rädda människoliv i Argentina. När massakern på 30 000 av de egna medborgarna ägde rum i Argentina gjorde Carter så vitt jag kommer ihåg ingenting. Juntan kunde arrangera VM i fotboll 1978 utan att han sade något om att bojkotta tävlingarna. Journalisterna såg om jag minns rätt " de galna mödrarnas" demonstrationer men man hörde inte att någon medborgarrättsorganisation engagerade sig för de "galna mödrarna." Mödrarnas barn hade många gånger kidnappats på gatan och sedan inte hörts av. Några slängdes ut levande från flygplan över Atlanten. Så gjorde man ostraffat i den "fria" världen. I Polen hade man ett mord och mördarna bestraffades, i Argentina 30 000 mord och nästan ingen utöver Videla och några i toppen hade straffats för sina kriminella handlingar.
Under olympiaden i Montreal var jag i Polen och såg Anders Gärderud vinna 3000 meter hinder på polsk TV. Samma år var det demonstrationer i Polen och samband med dessa bildades KOR (Kommittén för arbetarnas självförsvar) ledd av Jacek Kuron. Det kunde man göra i "förtryckets" Polen men i den fria världens Argentina blev man mördad. År 1980 blev det demonstrationer igen i Polen men man sköt inte ihjäl demonstranterna som i Argentina utan förhandlade med dem och erkände Solidaritet som en fri fackföreningsrörelse. Den 13 dec. 1981 fick också Polen en militärregering. Nu såg man verkligen skillnaden mellan Videlas och Jaruzelski´s diktatur. I Polen var kuppen i stort sett oblodig. Några gruvarbetare dog och det var nog snarare en olyckshändelse än mord. Det ägde rum stora demonstrationer efter det att undantagstillståndet tillkännagetts men genom att polisen hade modern kravallutrustning med vattenkanoner så upplöstes dessa så vitt jag kommer ihåg utan dödsoffer. En präst mördades av några poliser men poliserna ställdes inför rätta och dömdes för mord. Ledarna för Solidaritet internerades men det finns inga uppgifter om tortyr eller mord på fångarna. År 1983 fick en stor del av de internerade amnesti och 1987 hölls en folkomröstning om reformer och sedan avstod " förtryckarna" makten frivilligt 1989 och fick fick sedan folkets förtroende att styra landet i fria val och var de som lotsade Polen in i EU.
När massmorden i Ruanda skedde på 1990-talet reagerade världen. Då var världen inte indelad i den fria världen där man kunde mörda för den goda sakens skull och den ofria världen i östblocket där man observerade människorättskränkningar med hjälp av lupp.
Bonniers stora lexikon står det följande om ett annat land i den fria världen nämligen Indonesien:" Men 1965 slogs ett kommunistiskt kuppförsök ned av armén under general Suharto. Inemot en miljon kommunister skall ha dödats i en massaker som följde, hundratusentals personer fängslades och kommunistpartiet krossades."
Medhjälpare till morden på kommunisterna var CIA som överlämnade en förteckning över medlemmar i det indonesiska kommunistpartiet. Massutrotningen av kommunister i Indonesien skulle ha gillats av Hitler och han skulle ha gjort likadant i Sovjet om han hade vunnit kriget. I Suhartos koncentrationsläger satt det fortfarande fångar när diktatorn störtades från makten 1998. Därmed förlorade en av den "fria" världens diktatorer makten.
Dagens medborgarrättskämpar har fortfarande inte försökt att göra upp med det kalla krigets medborgarrättskamp där det gällde att uteslutande ägna sig åt kränkningar i östblocksländer och totalt blunda för kränkningar i den "fria" världen.
måndag 17 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar