Sveriges och USA:s bankkris.

Sedan jag skrev min artikel ”USA: sänkt levnadsstandard kan lösa problem” har jag lagt in citat från Herald Tribune och Financial Times på kommentarerna till artikeln. Eftersom Sveriges lösning av bankkrisen 1992 nämns som ett exempel som USA kunde följa trodde jag att Robert Wades artikel skulle kommenteras med stolthet av t.ex. Bo Lundgren. Jag har till min förvåning inte läst ett enda ord om detta i svenska tidningar.
Yngve K
Herald Tribune den 9 febr. 2008 Rubrik:" U.S. economy echoes"lost decade" in Japan - Simularities are alarming, but not exact."Steve Lohr:" In America we force the bad news out faster than the Japanese did, and we deal with it faster."

2008-02-10 19:15
> Svar 1
Yngve K
FT den 13 mars 2008. Rubrik:" Bernanke should take bolder action, along Swedish lines." Robert Wade:" We urge Mr Bernanke to spend less time looking at Japan and more at Sweden. Unless bolder action is taken along Swedish lines(including tempory nationalisation of some of the banks, followed by privatisation under new rules) the prospect is for a complete seizure of the commercial paper market, which would set in motion forces like the debt deflation of the 1930s.
Government have to take a stronger role. The Swedish government´s approach to the crisis of the early 1990s does provide a useful template for what should be done in the US. The government coped with a banking crisis that cost 6 per cent of gross domestic product between 1990 and 1993 by using a combination of government capitalisation...nationalisation of others...closure of others..under the direction of a newly created Bank Support Authority."

2008-03-13 17:50
Bernanke är USA:s riksbankschef och i översättning har artikeln följande lydelse.
Rubrik:” Bernanke borde vidtaga djärvare åtgärder längs svenska linjer.
Robert Wade:” Vi uppmanar Mr Bernanke att tillbringa mindre tid att studera Japan och mera på Sverige. Om inte djärvare åtgärder vidtas längs svenska linjer (inkluderande tillfälliga nationaliseringar av en del banker, följt av privatiseringar under nya regler) finns utsikterna för ett beslagtagande av den kommersiella pappersmarknaden, vilket skulle sätta i rörelse krafter som liknar skulddeflationen på 30-talet. Regeringen borde intaga en starkare roll. Den svenska regeringens närmande till krisen på 1990-talet förser oss med ett lämpligt exempel för vad som bör göras i USA. Regeringen klarade bankkrisen på bekostnad av 6 procent av BNP mellan 1990 och 1993 genom att använda en kombination av kapitalisering av banker, nationalisering av andra…stängning av andra under ledning av Bankstödsnämnden.”

Jag lade in den engelska texten på kommentarerna i min artikel den 13 mars, samma dag som artikeln fanns i FT. Sedan har den inte omnämnts trots att den borgerliga regering som då regerade Sverige utan tvekan kunde ta åt sig äran att ha räddat Sverige från ekonomisk kollaps i början av 1990-talet. Varför man inte utnyttjat den möjligheten är mig en gåta.

Bo Lundgren yttrade sig i dagens morgoneko om Bernankes åtgärd att hjälpa en investbank(Bear Stearns) som är på fallrepet. Och bekymren verkar inte vara över så kanske det svenska exemplet borde studeras närmare. Den svenska statsskulden var 300 miljarder kronor när de borgerliga fick makten 1976 och var 600 m. 1982 när man frånträdde makten. Efter stora devalveringar av både de borgerliga och socialdemokraterna och bankkrisen i början av 90-talet var skulden 1200 miljarder 1994.

SvD:s näringslivsdel den 18 mars 2008 har rubriken ”Haveriet” och ”Bear Stearns – 96 % på tre dagar”. Artikeln har följande underrubrik:” Hela världens finanssektor höll andan igår. I en marknadssituation som i vissa delar börja jämföras med kraschen på 1930-talet, rasade både börser, dollar och förtroende från Asien, via Europa och till USA. Upptakten på fredagen, där Fed dramatiskt räddade investmentbanken Bear Stearns från krasch, accelererade under måndagen efter att JP Morgan under helgen gjort upp om att köpa Bear till en bråkdel av bankens värde för ett par veckor sedan.”

För Sveriges del gäller följande:” Svenska ekonomer är fortfarande försiktigt positiva beträffande den svenska ekonomiska utvecklingen framöver, trots de dramatiska beskeden på söndagskvällen. Den närmaste framtiden är dock svåranalyserad.”

Man kan fråga sig varför den svenska situationen verkar så positiv och vem som har den största äran att det är så. Är det Göran Perssons regering eller den nuvarande regeringen som har den största förtjänsten av att ha skapat förutsättningar för det goda utfallet i Sverige? Jag påstår att är Göran P. som i första hand bör berömmas. Grunden lades under hans tid som statsminister och borgarna kunde ta över ett dukat bord. De anglosaxiska makterna ansågs länge som föredömen värda att efterfölja men deras ekonomier krisar nu, medan Sveriges och Tysklands ekonomier visar sig vara robustare.