Frihandel eller protektionism, del 1

Av den rådande debatten kan man få intrycket att det bara är fördelar med frihandel och bara nackdelar med protektionism. Det är vad marknadsförespråkarna vill få oss att tro. Detta motsäges av att den främsta marknadsekonomin, USA, till stor del har protektionismen att tacka för sin makt och sitt välstånd.USA införde i likhet med en rad europeiska och latinamerikanska länder år 1857 frihandel. När inbördeskriget startade år 1861 var sydstaterna med dess plantageproduktion för frihandel och de industrialiserade nordstaterna för protektionism och genom nordstaternas seger i kriget blev USA protektionistiskt. I Storbritannien var det omvända förhållandet för handen, nämligen att industrikapitalet var för frihandel och jordbruket var för protektionism. USA:s framgångsrika protektionism berodde på att man levde i den bästa av världar i slutet av 1800-talet. Att Storbritannien höll fast vid frihandeln trots att de flesta andra länder övergav den medförde att USA tullfritt kunde exportera jordbruksprodukter och andra varor till Storbritannien medan sistnämnda land från och med år 1897 betalade 57 procent tull vid export till USA. Under 1900-talet uppstod en liknande situation för Japan och Sydkorea i förhållande till USA, men nu var det USA som tillämpade frihandel och Japan och Sydkorea som levde i den bästa av världar. Tack vare de höga tullarna hade USA också världens högsta löner i slutet av 1800-talet. Jämför gärna den ekonomiska utvecklingen i USA sedan 1850-talet med motsvarande utveckling i de latinamerikanska länder som införde frihandel samtidigt som USA och som avskaffade den samtidigt som Storbritannien i början av 1930-talet.1870 var Storbritanniens produktion fortfarande mer än hälften av världens sammanlagda och mer än tre och en halv gång så stor som Förenta staternas. Detta enligt Dudley Dillards bok Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia. Han konstaterar vidare att "bara tjugo år senare, år 1890, hade Förenta staterna ett betydande försprång." Orsaken till den industriella kapitalismens överlägsenhet i Förenta staterna var: 1. slaveriets avskaffande 2. de höga skyddstullarna 3. invandringen i stor skala 4. de transkontinentala järnvägarna och 5. lagen om småbrukFör att framgångsrikt tillämpa protektionism behövs i stort sett tre saker, nämligen: En någorlunda hederlig förvaltning och företagarklass och en fackföreningsrörelse som klarar att höja lönerna upp till tullnivån. Därigenom skapas en ökad köpkraft hos arbetarna, något som inte sker i frihandelszonerna. Med en hederlig förvaltning och företagarklass kan man undvika att inflationen stiger till 1000 procent och ruinerar landet. Jag anser att fattiga länder som uppfyller ovanstående kriterier bör få tillämpa protektionism för att höja de fattigas och lågavlönades löner och inte som nu tvingas att införa frihandel. Den nuvarande satsningen på marknadsekonomi och frihandel kommer troligen att sluta i ett fiasko. Situationen i de fattiga länderna liknar ganska mycket den som rådde i Europa 1920, efter första världskriget. Då försökte man att snabbt avveckla krigstidens tullar och regleringar och privatisera företag. Man kan jämföra med Europa 1950 då man fortfarande hade 30 procentiga tullar, omfattande regleringar och en stor statlig sektor. Det var de höga tullarna, den solidariska lönepolitiken och 30-talets låga födelsetal med lågt utbud och brist på arbetskraft som starkt förbättrade lönerna för de mest lågavlönade. Textil- sko- jordbruks- och restaurangarbetare fick en ökad köpkraft som gjorde att man kunde efterfråga dyrare kapitalvaror. När sedan tullarna gradvis hade tagits bort tvingades företag som inte kunde betala de högre lönerna att lägga ner produktionen men då hade större delen av arbetskraften förts över till mer lönsamma branscher. För fattiga länder skulle det vara bättre att följa den modell Europa följde 1950 än den som man nu tvingas att följa av WTO och andra. 1920 års marknadsekonomi skapade en mindre fattigdom än 1900 men fortfarande en relativ fattigdom, depression, nazism och till slut andra världskriget. 1950 års blandekonomi skapade däremot välstånd i ett stort antal länder och detta välstånd består även efter tider av ekonomiska kriser som till exempel oljekrisen 1973. En stor del av världens befolkning lever fortfarande i fattigdom. Denna kommer enligt min mening att avskaffas genom att man tillämpar samma metoder som politiker av olika schatteringar gjorde efter andra världskriget i Västeuropa. Om Europa däremot efter kriget hade infört ren marknadsekonomi och frihandel hade troligen Europa mest av allt liknat 30-talets Europa, men kanske utan dess diktaturer, eller dagens Latinamerika. Politikerna har om de är hederliga enligt min mening de största möjligheterna att avskaffa fattigdomen i världen om man tar hjälp av och sedan leder marknadskrafterna så att dessa tillsammans med övriga krafter i samhället får en möjlighet att skapa ett allt större välstånd och samtidigt utplånar fattigdomen för gott.Storbritannien satsade på frihandel under den sista hälften av 1800-talet för att dess stora och högt utvecklade ekonomi tjänade på att tillämpa denna. För USA var det i stället fördelaktigt att satsa på protektionism under denna tid. Under 1920-talet hade USA:s ekonomi växt ytterligare och omfattade 1929 34,4 procent av världsproduktionen och Storbritanniens hade krympt till 10,4 procent. Vid denna tid är det troligt att det skulle ha varit gynnsamt för USA:s ekonomi att införa frihandel. USA:s regering gjorde i stället tvärtom. Man höjde tullarna. Enligt Paul Johnsons bok Moderna tider var "1922 års Fordney - Mac Cumberlag och i ännu högre grad 1930 års Smoot - Hawleylag (då Hoover avstod att utnyttja sin vetorätt) ett förödande slag mot världshandeln och därmed mot USA:s egen handel. Efter andra världskriget öppnade USA sin marknad för bundsförvanterna i det kalla kriget. Om USA, liksom nu, hade varit den enda stormakten i slutet av 1940-talet skulle troligen USA:s inställning till frihandel varit en helt annan. Det kunde det ha blivit en upprepning av 1920-talets politik.