Per T. Ohlsson har skrivit inte mindre än tre söndagsartiklar om Håkan Juholt. De har följande rubriker.” Juholts fataliteter”, ”Juholts tragedi” och ”Vi fara till Sahara”. Jag har skrivit en negativ artikel med rubriken ”Juholt blir ett sänke för (S) i valet 2014”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 2)
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Nu blev det Stefan Löfven utan att det blev ett öppet val mellan olika kandidater. Eftersom han har varit svetsare passar han in som ordförande i arbetarpartiet Socialdemokraterna. Nu har antalet arbetare i Sverige minskat gradvis och Sverige är nu ett land som har fått en växande medelklass som kanske inte vill låta sig representeras av en före detta svetsare.
måndag 30 januari 2012
torsdag 26 januari 2012
Vem blir socialdemokratisk partiledare.
Per T. Ohlsson har skrivit inte mindre än tre söndagsartiklar om Håkan Juholt. De har följande rubriker.” Juholts fataliteter”, ”Juholts tragedi” och ”Vi fara till Sahara”. Jag har skrivit en negativ artikel med rubriken ”Juholt blir ett sänke för (S) i valet 2014”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 2)
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Det blir intressant att se vem som blir vald.
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Det blir intressant att se vem som blir vald.
onsdag 18 januari 2012
Ron Paul - en charmant stolle.
I en artikel i Sourze med rubriken ” Nya världsordningen tillåter aldrig Ron Paul som president” förklarar Johan Johansson att det går mycket bra för Ron Paul i kampen om presidentposten i USA och att det ser hoppfullt ut för världens folk men att han aldrig kommer att tillåtas att vinna.
Jag har en helt annorlunda åsikt när det gäller Ron Paul. Jag utgår från Per T. Ohlssons artikel med rubriken ”En galen kavalkad” som var införd 8 jan. 2012 i Sydsvenskan. Där är Ron Paul en av de galna presidentkandidaterna vilket framgår av följande citat från Ohlssons artikel. Det har följande lydelse : ” Libertarianen Ron Paul från Texas invald i representanthuset redan 1976 vill att USA avvecklar sin militära närvaro utomlands och hävdar att det mesta som den federala ägnar sig åt strider mot konstitutionen. Paul, trea i Iowa, anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Somliga finner dessa stolligheter charmant excentriska, men Paul bär på ett obehagligt bagage: en rad rasistiska utspel.”
Johanssons tolkning är att Paul står för frihet, mindre krig och en begränsning av regeringens makt. Det är också riktigt att han med sitt budskap aldrig tillåts bli president. Det är helt enkelt för radikalt.
Jag har en helt annorlunda åsikt när det gäller Ron Paul. Jag utgår från Per T. Ohlssons artikel med rubriken ”En galen kavalkad” som var införd 8 jan. 2012 i Sydsvenskan. Där är Ron Paul en av de galna presidentkandidaterna vilket framgår av följande citat från Ohlssons artikel. Det har följande lydelse : ” Libertarianen Ron Paul från Texas invald i representanthuset redan 1976 vill att USA avvecklar sin militära närvaro utomlands och hävdar att det mesta som den federala ägnar sig åt strider mot konstitutionen. Paul, trea i Iowa, anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Somliga finner dessa stolligheter charmant excentriska, men Paul bär på ett obehagligt bagage: en rad rasistiska utspel.”
Johanssons tolkning är att Paul står för frihet, mindre krig och en begränsning av regeringens makt. Det är också riktigt att han med sitt budskap aldrig tillåts bli president. Det är helt enkelt för radikalt.
lördag 14 januari 2012
Valet i USA.
Per T. Ohlsson har skrivit ännu en bra artikel i Sydsvenskan den 8 januari 2012 med rubriken ”En galen kavalkad”.
Inledningen har följande lydelse : ” Den sociala rörligheten uppåt så central för amerikanarnas självbild, håller på att avstanna.” Den svenska underklassen har större möjligheter till avancemang än den amerikanska. Den amerikanska drömmen, föreställningen om att hårt arbete är det enda som krävs för socialt avancemang är hotad. I början av december begav sig president Obama till Osawatomie i Kansas för en informell kampanjstart.
Ohlsson skriver : ”Resmålet var noga utvalt, liksom budskapet : jämlikhet. Här, i Osawatomie , höll Theodore Roosevelt ett berömt tal 1910 kring begreppet ” a square deal ”, en rättvis giv. Det var dundrade Roosevelt dags för hårt arbetande amerikaner att få sin beskärda del av landets ymniga resurser.”
Den långa kavalkad av galna presidentvalskandidater i det republikanska partiet inleds med den självutnämnde familjekandidaten Rick Santorum som ifrågasätter evolutionen, är motståndare till preventivmedel och har profilerat sig som hysterisk homofob. Han vill bomba Iran så fort det bara går.
Texasguvernören Rick Perry skryter med avrättningsrekord och är mot aborter även vid våldtäkt och incest. Han har demonstrerat svindlande okunnighet i TV-debatter.
Libertarianen Ron Paul anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Han har också gjort en rad rasistiska utspel..
Newt Gingrich har flera svagheter : ombytlighet, tvivelaktig privatmoral, en fallenhet för groteska överdrifter samt självdestruktiva tendenser i kombination med gigantomani.
Favoriten Mitt Romney framstår i detta sällskap som relativt balanserad. Romney har övergivit tidigare toleranta ståndpunkter när det gäller de homosexuellas rättigheter och aborter och gör vildsinta utfall mot Barak Obama. Men retoriken har ännu inte övertygat partiets ultrakonservativa och religiösa gräsrötter : de uppfattar inte mormonen Romney som renlärig.
Inledningen har följande lydelse : ” Den sociala rörligheten uppåt så central för amerikanarnas självbild, håller på att avstanna.” Den svenska underklassen har större möjligheter till avancemang än den amerikanska. Den amerikanska drömmen, föreställningen om att hårt arbete är det enda som krävs för socialt avancemang är hotad. I början av december begav sig president Obama till Osawatomie i Kansas för en informell kampanjstart.
Ohlsson skriver : ”Resmålet var noga utvalt, liksom budskapet : jämlikhet. Här, i Osawatomie , höll Theodore Roosevelt ett berömt tal 1910 kring begreppet ” a square deal ”, en rättvis giv. Det var dundrade Roosevelt dags för hårt arbetande amerikaner att få sin beskärda del av landets ymniga resurser.”
Den långa kavalkad av galna presidentvalskandidater i det republikanska partiet inleds med den självutnämnde familjekandidaten Rick Santorum som ifrågasätter evolutionen, är motståndare till preventivmedel och har profilerat sig som hysterisk homofob. Han vill bomba Iran så fort det bara går.
Texasguvernören Rick Perry skryter med avrättningsrekord och är mot aborter även vid våldtäkt och incest. Han har demonstrerat svindlande okunnighet i TV-debatter.
Libertarianen Ron Paul anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Han har också gjort en rad rasistiska utspel..
Newt Gingrich har flera svagheter : ombytlighet, tvivelaktig privatmoral, en fallenhet för groteska överdrifter samt självdestruktiva tendenser i kombination med gigantomani.
Favoriten Mitt Romney framstår i detta sällskap som relativt balanserad. Romney har övergivit tidigare toleranta ståndpunkter när det gäller de homosexuellas rättigheter och aborter och gör vildsinta utfall mot Barak Obama. Men retoriken har ännu inte övertygat partiets ultrakonservativa och religiösa gräsrötter : de uppfattar inte mormonen Romney som renlärig.
måndag 9 januari 2012
Afrika behöver arbetstillfällen och infrastruktur.
En artikel i DN den 8 jan. 2012 med rubriken ” Det är arbetstillfällen och infrastruktur Afrika behöver” skriven av Emma Löfgren fick mig att läsa mina gamla artiklar i Sourze om Afrika. De skrev jag 2006 och har följande rubriker ” Varför är Afrika så fattigt?” och ” Kvinnorna – Afrikas hopp”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 12).
Löfgren skriver :” Afrika ska vara en resurs och inte en börda. Välgörenhet i all ära men det som behövs är jobb, handel och investeringar. Det anser Rosa Whitaker, som har arbetat med kontinenten i 30 år och äntligen börjar se en ljusning. Jag kan inte nog betona att det är arbetstillfällen och infrastruktur som Afrika behöver.”
En positivare syn på Afrika intar Hans Rosling i sin artikel i DN den 5 jan.2012 med rubriken ”Läs på! Världen har förändrats”. Jag hade tänkt att skriva en artikel med anledning av den artikeln men Tobias Jepson hann före när han skrev artikeln ”Hans Rosling berättar inte hela sanningen”. Liksom Tobias anser jag att Rosling är för positiv om situationen för världens fattiga. Han tar upp förhållandet i Bangladesh som exempel där barnen dör vid födseln i 61 fall av tusen och kvinnorna dör i 1 av 51 födslar. Det föds 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige).
Rosling anser att vi bör sluta med att tala om i-länder och u-länder. Hälften av världens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1 000 och 10 000 dollar växelkurs per person i BNP.
Rosling avslutar artikeln på följande sätt :” Biståndet bör snabbt fokuseras på de 2 miljarder som bor i låginkomstländer för att hjälpa de fattigaste att genomgå samma positiva utveckling som biståndet redan hjälpt de flesta att få del av. Vi får då en frisk, kunnig och stabil världsbefolkning som förhoppningsvis använder jordens resurser på ett varsamt sätt, väljer sina ledare, undviker krig samt köper svenska varor och tjänster.”
Löfgren skriver :” Afrika ska vara en resurs och inte en börda. Välgörenhet i all ära men det som behövs är jobb, handel och investeringar. Det anser Rosa Whitaker, som har arbetat med kontinenten i 30 år och äntligen börjar se en ljusning. Jag kan inte nog betona att det är arbetstillfällen och infrastruktur som Afrika behöver.”
En positivare syn på Afrika intar Hans Rosling i sin artikel i DN den 5 jan.2012 med rubriken ”Läs på! Världen har förändrats”. Jag hade tänkt att skriva en artikel med anledning av den artikeln men Tobias Jepson hann före när han skrev artikeln ”Hans Rosling berättar inte hela sanningen”. Liksom Tobias anser jag att Rosling är för positiv om situationen för världens fattiga. Han tar upp förhållandet i Bangladesh som exempel där barnen dör vid födseln i 61 fall av tusen och kvinnorna dör i 1 av 51 födslar. Det föds 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige).
Rosling anser att vi bör sluta med att tala om i-länder och u-länder. Hälften av världens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1 000 och 10 000 dollar växelkurs per person i BNP.
Rosling avslutar artikeln på följande sätt :” Biståndet bör snabbt fokuseras på de 2 miljarder som bor i låginkomstländer för att hjälpa de fattigaste att genomgå samma positiva utveckling som biståndet redan hjälpt de flesta att få del av. Vi får då en frisk, kunnig och stabil världsbefolkning som förhoppningsvis använder jordens resurser på ett varsamt sätt, väljer sina ledare, undviker krig samt köper svenska varor och tjänster.”
måndag 2 januari 2012
Kinesiska varningssignaler.
Vad har vi att vänta av det nya året när det gäller ekonomisk utveckling? Det har nobelpristagaren Paul Krugman tagit upp i en artikel i DN den 23 dec. 2011 under rubriken ”Kinesiska varningssignaler” .
Vad han varnar för är att vi förlitar oss för mycket att kineserna än en gång skulle rädda världsekonomin. Han skriver om att världens ekonomier varit beroende av byggkonjunkturer som sedan varit ett bränsle till stigande fastighetspriser och som skapat en bubbla som sedan har spruckit.
Krugman skriver :” Är det Japan mot slutet av 1980-talet jag beskriver? Eller USA 2007 ? Det skulle det kunna vara. Men för ögonblicket talar jag om Kina. Ännu en riskfaktor i en världsekonomi som sannerligen inte behöver fler sådana just nu…. Jag har inte velat uttala mig om läget i Kina, delvis därför att det är så svårt att veta vad som egentligen pågår. All ekonomisk statistik betraktas bäst som extra tråkig form av science fiction men Kinas siffror har mer av fiction än de flesta.”
Jag tror att Kina och utvecklingsländerna ännu en gång kommer att rädda världsekonomin. Det innebär att Kina går från tvåsiffriga tillväxttal till 7 eller 8 procent för 2012. Det skall bli spännande att se vad som har hänt världsekonomin fram till årsskiftet 2012-2013.
Krugman avslutar artikeln på följande sätt. ” Jag hoppas att jag inte sprider panik i onödan. Men man kan inte undgå att bli orolig. Det som händer i Kina låter alldeles för likt de ras som vi redan ser på andra håll. Och en världsekonomi som i förväg lider av oredan i Europa behöver sannerligen inte något nytt krisepicentrum.”
Vad han varnar för är att vi förlitar oss för mycket att kineserna än en gång skulle rädda världsekonomin. Han skriver om att världens ekonomier varit beroende av byggkonjunkturer som sedan varit ett bränsle till stigande fastighetspriser och som skapat en bubbla som sedan har spruckit.
Krugman skriver :” Är det Japan mot slutet av 1980-talet jag beskriver? Eller USA 2007 ? Det skulle det kunna vara. Men för ögonblicket talar jag om Kina. Ännu en riskfaktor i en världsekonomi som sannerligen inte behöver fler sådana just nu…. Jag har inte velat uttala mig om läget i Kina, delvis därför att det är så svårt att veta vad som egentligen pågår. All ekonomisk statistik betraktas bäst som extra tråkig form av science fiction men Kinas siffror har mer av fiction än de flesta.”
Jag tror att Kina och utvecklingsländerna ännu en gång kommer att rädda världsekonomin. Det innebär att Kina går från tvåsiffriga tillväxttal till 7 eller 8 procent för 2012. Det skall bli spännande att se vad som har hänt världsekonomin fram till årsskiftet 2012-2013.
Krugman avslutar artikeln på följande sätt. ” Jag hoppas att jag inte sprider panik i onödan. Men man kan inte undgå att bli orolig. Det som händer i Kina låter alldeles för likt de ras som vi redan ser på andra håll. Och en världsekonomi som i förväg lider av oredan i Europa behöver sannerligen inte något nytt krisepicentrum.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
