I en artikel i Göteborgsposten den 15 april 2012 under rubriken ” Gästarbetarna håller Ryssland flytande” skriver Anna Lena Laurén om förhållandena i Ryssland.
Laurén skriver följande : ” Det finns upp till 13 miljoner gästarbetare i Ryssland, de flesta från Centralasien ( Tadzjikistan, Uzbekistan och Kirgizistan) Ukraina, Moldavien, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. De jobbar som städare, busschaufförer, barnskötare, servitörer, lastare och gatusopare.”
Ovanstående citat visar att Rysslands ekonomi växer rekordartat. Det har jag skrivit om här på Sourze med rubriken ”Ekonomisk tillväxt för Ryssland.” Det innebär nog att Rysslands befolkning kommer att öka efter att den har minskat en följd av år. Till och med högutbildade tar enklare jobb för att kunna försörja familjen. De stora ryska städerna är en magnet för alla fattiga grannländer där arbetslösheten är stor och lönenivån är en bråkdel av vad som betalas i Moskva.
tisdag 17 april 2012
söndag 8 april 2012
Tillväxtloket Kina tappar fart?
I en artikel i SvD den 7 april 2012 med rubriken ” Tillväxtloket Kina tappar fart” framhåller Leif Petersen Kina betydelse för konjunkturen och världsekonomin.
Inledningen av artikeln har följande lydelse : ” Är Kina på väg mot en hårdlandning? Flera sådana tecken har synts senaste månaderna, även om de flesta experter inte har det som första alternativ. Även om Kina kan undvika en riktig ekonomisk smäll finns det mycket att göra för det styrande kommunistiska partiet.”
Det är ingen dålig prestation av det kinesiska kommunistpartiet att så här långt kunna ha en tillväxt på 10 procent under 20 år och ha lämnat ett icke föraktligt bidrag till världsekonomin. Därigenom har Kina varit ett lok för den globala ekonomin. Kina måste omvandla sin ekonomi till en mera balanserad ekonomi som är mindre beroende av utländska investeringar och export och mer fokuserad på inhemsk efterfrågan och konsumtion. Enligt en undersökning spår 8 av 19 experter att det finns en reell risk att Kinas ekonomi hårdlandar. Övriga experter tror inte på en hårdlandning. Å andra sidan har ekonomin varit överhettad under lång tid och kanske behöver kylas ned.
Petersen kommer fram till följande slutsats : ” Kinas inbromsning är dåliga nyheter för alla utländska råvarubolag men för Kina är övergången till en lugnare tillväxtfas och kanske en mer hållbar tillväxt både bra nyheter och en nödvändig utveckling.”
Inledningen av artikeln har följande lydelse : ” Är Kina på väg mot en hårdlandning? Flera sådana tecken har synts senaste månaderna, även om de flesta experter inte har det som första alternativ. Även om Kina kan undvika en riktig ekonomisk smäll finns det mycket att göra för det styrande kommunistiska partiet.”
Det är ingen dålig prestation av det kinesiska kommunistpartiet att så här långt kunna ha en tillväxt på 10 procent under 20 år och ha lämnat ett icke föraktligt bidrag till världsekonomin. Därigenom har Kina varit ett lok för den globala ekonomin. Kina måste omvandla sin ekonomi till en mera balanserad ekonomi som är mindre beroende av utländska investeringar och export och mer fokuserad på inhemsk efterfrågan och konsumtion. Enligt en undersökning spår 8 av 19 experter att det finns en reell risk att Kinas ekonomi hårdlandar. Övriga experter tror inte på en hårdlandning. Å andra sidan har ekonomin varit överhettad under lång tid och kanske behöver kylas ned.
Petersen kommer fram till följande slutsats : ” Kinas inbromsning är dåliga nyheter för alla utländska råvarubolag men för Kina är övergången till en lugnare tillväxtfas och kanske en mer hållbar tillväxt både bra nyheter och en nödvändig utveckling.”
måndag 26 mars 2012
Statsfinanserna bäddar för rysk tillväxt.
I en artikel i SvD den 24 mars 2012 med rubriken ” Statsfinanserna bäddar för rysk tillväxt” skriver Jan Blomgren att den ryska ekonomin är i förvånansvärt gott skick. ” Medan många länder tyngs av ekonomiska problem visar Ryssland oväntat bra siffror och mycket talar för en ekonomisk tillväxt på minst fyra procent de kommande åren” skriver Blomgren.
EU:s mål när det gäller statsskulden är att den skall vara högst 60 procent av BNP. Här är statsskulden i några europeiska länder: Grekland 165 Italien 120 Frankrike 90 Tyskland 80 Norge 44 och i Sverige 40 procent av BNP. Den ryska statsskulden är – åtta procent. Statsfinanserna i Ryssland är således bra. Budgeten är balanserad och det sker en ekonomisk tillväxt.
Ett orosmoln för den ryska ekonomin är att landets ekonomi i så hög grad är beroende av oljepriset. 50 procent av intäkterna i budgeten kommer från export av olja och gas. Budgeten balanserar på ett oljepris runt 120 dollar/fat och skulle det bli en dramatik sänkning ned mot 70 dollar/fat blir det stora problem
Till de mörka molnen hör flykten av kapital. I fjol handlade det om 84 miljarder dollar. Samtidigt har Ryssland en ovanligt stor valutareserv. 500 miljarder dollar är tredje bäst i världen Bara Kina och Japan har bättre siffror.
EU:s mål när det gäller statsskulden är att den skall vara högst 60 procent av BNP. Här är statsskulden i några europeiska länder: Grekland 165 Italien 120 Frankrike 90 Tyskland 80 Norge 44 och i Sverige 40 procent av BNP. Den ryska statsskulden är – åtta procent. Statsfinanserna i Ryssland är således bra. Budgeten är balanserad och det sker en ekonomisk tillväxt.
Ett orosmoln för den ryska ekonomin är att landets ekonomi i så hög grad är beroende av oljepriset. 50 procent av intäkterna i budgeten kommer från export av olja och gas. Budgeten balanserar på ett oljepris runt 120 dollar/fat och skulle det bli en dramatik sänkning ned mot 70 dollar/fat blir det stora problem
Till de mörka molnen hör flykten av kapital. I fjol handlade det om 84 miljarder dollar. Samtidigt har Ryssland en ovanligt stor valutareserv. 500 miljarder dollar är tredje bäst i världen Bara Kina och Japan har bättre siffror.
torsdag 1 mars 2012
Hur går det med euron?
I en artikel i Metro den 21 feb. 2012 med rubriken ”Det förljugna eurodramat” kritiserar Göran Greider eurons uppkomst som gemensam valuta för de europeiska länderna.
Han missar dock den kanske främsta anledningen till eurons nuvarande svårigheter. Den var att de främsta länderna inom eurosamarbetet Tyskland och Frankrike tillät sig att bryta mot den viktigaste principen nämligen att budgetunderskottet inom EU får vara högst 3 procent av BNP och statsskulden högst 60 procent av BNP. När dessa länder ostraffat kunde bryta mot dessa normer blev det lättare för de sydeuropeiska länderna att följa efter. I början av 00-talet genomförde den tyske kanslern Gerhard Schröder ett ekonomiskt sparpaket kallat Agenda 2010 vilket kom att särskilja den tyska ekonomin från övriga EU.
Om detta skriver Greider följande : ” Men Tyskland är i själva verket en obehagligt aggressiv exportekonomi, vars styrka pumpats upp artificiellt av just eurosystemet. I skydd av en billig euro och genom hålla reallönerna tillbaka pumpade Tyskland upp sina muskler. Tyska banker blev stinna och lånade hejvilt ut pengar till exempelvis Grekland där problemen kunde växa i skydd av en ränta som grekerna själva inte hade någon makt över.”
Att kritisera eurosystemet har inte med vänster och höger att göra. Själv är för eurosystemet och jag hoppas att man på något sätt förmår reda ut problemen med valutan.
Han missar dock den kanske främsta anledningen till eurons nuvarande svårigheter. Den var att de främsta länderna inom eurosamarbetet Tyskland och Frankrike tillät sig att bryta mot den viktigaste principen nämligen att budgetunderskottet inom EU får vara högst 3 procent av BNP och statsskulden högst 60 procent av BNP. När dessa länder ostraffat kunde bryta mot dessa normer blev det lättare för de sydeuropeiska länderna att följa efter. I början av 00-talet genomförde den tyske kanslern Gerhard Schröder ett ekonomiskt sparpaket kallat Agenda 2010 vilket kom att särskilja den tyska ekonomin från övriga EU.
Om detta skriver Greider följande : ” Men Tyskland är i själva verket en obehagligt aggressiv exportekonomi, vars styrka pumpats upp artificiellt av just eurosystemet. I skydd av en billig euro och genom hålla reallönerna tillbaka pumpade Tyskland upp sina muskler. Tyska banker blev stinna och lånade hejvilt ut pengar till exempelvis Grekland där problemen kunde växa i skydd av en ränta som grekerna själva inte hade någon makt över.”
Att kritisera eurosystemet har inte med vänster och höger att göra. Själv är för eurosystemet och jag hoppas att man på något sätt förmår reda ut problemen med valutan.
onsdag 22 februari 2012
Ungerns drift mot diktatur.
Jag har skrivit tre artiklar om Ungern på Sourze och en artikel i DN av Laszlo F. Földényi med rubriken : ”Ett spöke går åter runt Ungern” finns länkad i min artikel ” Ungerns pressfrihet varade i 21 år”. Peter Wolodarski har skrivit en artikel i DN den 19 febr.2012 om Ungern med rubriken ” Bryr sig Moderaterna om Ungerns demokrati?”
Särkilt anmärkningsvärt är att Moderaterna så förutsättningslöst har understött Ungerns drift mot diktatur. Under en bild av Ungerns ledare Orban och Reinfeldt står det ”Orbán talar, Reinfeldt blundar.” Den världsberömde författaren György Konrad skrev i New York Times följande:” Mitt hemland börjar likna de postsovjetiska diktaturerna i Centralasien ; vissa kallar det till och med för Orbanistan.”
När jag fick reda på att Orbans parti Fidesz hade fått två tredjedels majoritet i parlamentet tänkte jag att det var tur att Ungern var medlem i EU vilket skulle förhindra alltför extrema turer av nationalism. I det fallet misstog jag mig tydligen. Regeringen ersätter i snabb takt domstolar och förvaltningen med Fideszanhängare.
Särkilt anmärkningsvärt är att Moderaterna så förutsättningslöst har understött Ungerns drift mot diktatur. Under en bild av Ungerns ledare Orban och Reinfeldt står det ”Orbán talar, Reinfeldt blundar.” Den världsberömde författaren György Konrad skrev i New York Times följande:” Mitt hemland börjar likna de postsovjetiska diktaturerna i Centralasien ; vissa kallar det till och med för Orbanistan.”
När jag fick reda på att Orbans parti Fidesz hade fått två tredjedels majoritet i parlamentet tänkte jag att det var tur att Ungern var medlem i EU vilket skulle förhindra alltför extrema turer av nationalism. I det fallet misstog jag mig tydligen. Regeringen ersätter i snabb takt domstolar och förvaltningen med Fideszanhängare.
måndag 6 februari 2012
Sveriges goda ekonomi.
Andreas Bergh och Magnus Henrekson har i DN den 30 jan. 2012 publicerat en intressant artikel med rubriken ” Sveriges goda ekonomi är inte bara alliansens förtjänst” Ingressen har följande lydelse : ” Vi menar att Sveriges goda ekonomiska utveckling startade långt innan alliansregering kom till makten. I snart 20 år har inflationen varit låg och stabil samtidigt som Sverige förvandlats till ett öppet och exportdrivet land med en skattekvot mycket lägre än förr.”
Den största förtjänsten till att Sverige har så stark ekonomi har Göran Persson och Centerns Olof Johansson som 1994 – 96 gjorde en stark åtstramningspolitik och som följdes av 16 strama budgetar tillsammans med miljöpartiet och vänstern.
En viktig reform var 1990 års skattereform som sänkte skattekvoten från 56 procent till i dag 10 procent lägre. Enligt artikelförfattarna är det viktigt att reformerna inte stannar av och det är nu som grunden läggs för framtida ekonomiska framgångar. Bland områden som behöver reformeras hör arbetsmarknaden där den höga arbetslösheten bland ungdomar och utrikesfödda är särskilt bekymmersamt. Försummar vi reformer i dag går det ut över de äldre, de anställda i äldreomsorgen och framtidens skattebetalare.
En orsak till att Tyskland också har en god ekonomi är det åtstramningspaket kallat Agenda 2010 som Gerhard Schröder och De gröna genomförde i början av 00-talet. Om länderna har en god ekonomi är i hög grad personfickcerat. För EU gäller det i hög grad för Göran Persson och Gerhard Schröder.
Den största förtjänsten till att Sverige har så stark ekonomi har Göran Persson och Centerns Olof Johansson som 1994 – 96 gjorde en stark åtstramningspolitik och som följdes av 16 strama budgetar tillsammans med miljöpartiet och vänstern.
En viktig reform var 1990 års skattereform som sänkte skattekvoten från 56 procent till i dag 10 procent lägre. Enligt artikelförfattarna är det viktigt att reformerna inte stannar av och det är nu som grunden läggs för framtida ekonomiska framgångar. Bland områden som behöver reformeras hör arbetsmarknaden där den höga arbetslösheten bland ungdomar och utrikesfödda är särskilt bekymmersamt. Försummar vi reformer i dag går det ut över de äldre, de anställda i äldreomsorgen och framtidens skattebetalare.
En orsak till att Tyskland också har en god ekonomi är det åtstramningspaket kallat Agenda 2010 som Gerhard Schröder och De gröna genomförde i början av 00-talet. Om länderna har en god ekonomi är i hög grad personfickcerat. För EU gäller det i hög grad för Göran Persson och Gerhard Schröder.
måndag 30 januari 2012
Löfven kanske inte bästa valet.
Per T. Ohlsson har skrivit inte mindre än tre söndagsartiklar om Håkan Juholt. De har följande rubriker.” Juholts fataliteter”, ”Juholts tragedi” och ”Vi fara till Sahara”. Jag har skrivit en negativ artikel med rubriken ”Juholt blir ett sänke för (S) i valet 2014”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 2)
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Nu blev det Stefan Löfven utan att det blev ett öppet val mellan olika kandidater. Eftersom han har varit svetsare passar han in som ordförande i arbetarpartiet Socialdemokraterna. Nu har antalet arbetare i Sverige minskat gradvis och Sverige är nu ett land som har fått en växande medelklass som kanske inte vill låta sig representeras av en före detta svetsare.
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Nu blev det Stefan Löfven utan att det blev ett öppet val mellan olika kandidater. Eftersom han har varit svetsare passar han in som ordförande i arbetarpartiet Socialdemokraterna. Nu har antalet arbetare i Sverige minskat gradvis och Sverige är nu ett land som har fått en växande medelklass som kanske inte vill låta sig representeras av en före detta svetsare.
torsdag 26 januari 2012
Vem blir socialdemokratisk partiledare.
Per T. Ohlsson har skrivit inte mindre än tre söndagsartiklar om Håkan Juholt. De har följande rubriker.” Juholts fataliteter”, ”Juholts tragedi” och ”Vi fara till Sahara”. Jag har skrivit en negativ artikel med rubriken ”Juholt blir ett sänke för (S) i valet 2014”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 2)
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Det blir intressant att se vem som blir vald.
Jag hade följande inledning till artikeln : ” Jag befarar att Juholt kommer att förlora nästa val. Göran Persson sade också nej flera gånger innan han valdes men han var åtminstone intelligent och handlingskraftig. Juholt är nog ingendera.”
Socialdemokraterna gjorde ett misstag när de valde Juholt som partiordförande. Han valdes i slutna rum där nästan samtliga kandidater utåt hävdade att de inte eftersträvade ordförandeposten. Det skiljer sig starkt från sättet övriga partiers ledare blivit valda, där ett flertal sökande funnits till ledarposten. I ett öppet val skulle inte Juholt ha blivit vald till partiordförande. Om Juholt hade blivit kvar som Socialdemokraternas partiledare hade det varit oundvikligt att man skulle ha förlorat valet 2014.
Den bästa kandidaten att efterträda Juholt är utan tvekan Margot Vallström om hon kan övertalas. En annan stark kandidat är Jan Eliasson. Det blir intressant att se vem som blir vald.
onsdag 18 januari 2012
Ron Paul - en charmant stolle.
I en artikel i Sourze med rubriken ” Nya världsordningen tillåter aldrig Ron Paul som president” förklarar Johan Johansson att det går mycket bra för Ron Paul i kampen om presidentposten i USA och att det ser hoppfullt ut för världens folk men att han aldrig kommer att tillåtas att vinna.
Jag har en helt annorlunda åsikt när det gäller Ron Paul. Jag utgår från Per T. Ohlssons artikel med rubriken ”En galen kavalkad” som var införd 8 jan. 2012 i Sydsvenskan. Där är Ron Paul en av de galna presidentkandidaterna vilket framgår av följande citat från Ohlssons artikel. Det har följande lydelse : ” Libertarianen Ron Paul från Texas invald i representanthuset redan 1976 vill att USA avvecklar sin militära närvaro utomlands och hävdar att det mesta som den federala ägnar sig åt strider mot konstitutionen. Paul, trea i Iowa, anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Somliga finner dessa stolligheter charmant excentriska, men Paul bär på ett obehagligt bagage: en rad rasistiska utspel.”
Johanssons tolkning är att Paul står för frihet, mindre krig och en begränsning av regeringens makt. Det är också riktigt att han med sitt budskap aldrig tillåts bli president. Det är helt enkelt för radikalt.
Jag har en helt annorlunda åsikt när det gäller Ron Paul. Jag utgår från Per T. Ohlssons artikel med rubriken ”En galen kavalkad” som var införd 8 jan. 2012 i Sydsvenskan. Där är Ron Paul en av de galna presidentkandidaterna vilket framgår av följande citat från Ohlssons artikel. Det har följande lydelse : ” Libertarianen Ron Paul från Texas invald i representanthuset redan 1976 vill att USA avvecklar sin militära närvaro utomlands och hävdar att det mesta som den federala ägnar sig åt strider mot konstitutionen. Paul, trea i Iowa, anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Somliga finner dessa stolligheter charmant excentriska, men Paul bär på ett obehagligt bagage: en rad rasistiska utspel.”
Johanssons tolkning är att Paul står för frihet, mindre krig och en begränsning av regeringens makt. Det är också riktigt att han med sitt budskap aldrig tillåts bli president. Det är helt enkelt för radikalt.
lördag 14 januari 2012
Valet i USA.
Per T. Ohlsson har skrivit ännu en bra artikel i Sydsvenskan den 8 januari 2012 med rubriken ”En galen kavalkad”.
Inledningen har följande lydelse : ” Den sociala rörligheten uppåt så central för amerikanarnas självbild, håller på att avstanna.” Den svenska underklassen har större möjligheter till avancemang än den amerikanska. Den amerikanska drömmen, föreställningen om att hårt arbete är det enda som krävs för socialt avancemang är hotad. I början av december begav sig president Obama till Osawatomie i Kansas för en informell kampanjstart.
Ohlsson skriver : ”Resmålet var noga utvalt, liksom budskapet : jämlikhet. Här, i Osawatomie , höll Theodore Roosevelt ett berömt tal 1910 kring begreppet ” a square deal ”, en rättvis giv. Det var dundrade Roosevelt dags för hårt arbetande amerikaner att få sin beskärda del av landets ymniga resurser.”
Den långa kavalkad av galna presidentvalskandidater i det republikanska partiet inleds med den självutnämnde familjekandidaten Rick Santorum som ifrågasätter evolutionen, är motståndare till preventivmedel och har profilerat sig som hysterisk homofob. Han vill bomba Iran så fort det bara går.
Texasguvernören Rick Perry skryter med avrättningsrekord och är mot aborter även vid våldtäkt och incest. Han har demonstrerat svindlande okunnighet i TV-debatter.
Libertarianen Ron Paul anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Han har också gjort en rad rasistiska utspel..
Newt Gingrich har flera svagheter : ombytlighet, tvivelaktig privatmoral, en fallenhet för groteska överdrifter samt självdestruktiva tendenser i kombination med gigantomani.
Favoriten Mitt Romney framstår i detta sällskap som relativt balanserad. Romney har övergivit tidigare toleranta ståndpunkter när det gäller de homosexuellas rättigheter och aborter och gör vildsinta utfall mot Barak Obama. Men retoriken har ännu inte övertygat partiets ultrakonservativa och religiösa gräsrötter : de uppfattar inte mormonen Romney som renlärig.
Inledningen har följande lydelse : ” Den sociala rörligheten uppåt så central för amerikanarnas självbild, håller på att avstanna.” Den svenska underklassen har större möjligheter till avancemang än den amerikanska. Den amerikanska drömmen, föreställningen om att hårt arbete är det enda som krävs för socialt avancemang är hotad. I början av december begav sig president Obama till Osawatomie i Kansas för en informell kampanjstart.
Ohlsson skriver : ”Resmålet var noga utvalt, liksom budskapet : jämlikhet. Här, i Osawatomie , höll Theodore Roosevelt ett berömt tal 1910 kring begreppet ” a square deal ”, en rättvis giv. Det var dundrade Roosevelt dags för hårt arbetande amerikaner att få sin beskärda del av landets ymniga resurser.”
Den långa kavalkad av galna presidentvalskandidater i det republikanska partiet inleds med den självutnämnde familjekandidaten Rick Santorum som ifrågasätter evolutionen, är motståndare till preventivmedel och har profilerat sig som hysterisk homofob. Han vill bomba Iran så fort det bara går.
Texasguvernören Rick Perry skryter med avrättningsrekord och är mot aborter även vid våldtäkt och incest. Han har demonstrerat svindlande okunnighet i TV-debatter.
Libertarianen Ron Paul anser att USA:s ekonomiska problem kan lösas om inkomstskatten och centralbanken skrotas. Han har också gjort en rad rasistiska utspel..
Newt Gingrich har flera svagheter : ombytlighet, tvivelaktig privatmoral, en fallenhet för groteska överdrifter samt självdestruktiva tendenser i kombination med gigantomani.
Favoriten Mitt Romney framstår i detta sällskap som relativt balanserad. Romney har övergivit tidigare toleranta ståndpunkter när det gäller de homosexuellas rättigheter och aborter och gör vildsinta utfall mot Barak Obama. Men retoriken har ännu inte övertygat partiets ultrakonservativa och religiösa gräsrötter : de uppfattar inte mormonen Romney som renlärig.
måndag 9 januari 2012
Afrika behöver arbetstillfällen och infrastruktur.
En artikel i DN den 8 jan. 2012 med rubriken ” Det är arbetstillfällen och infrastruktur Afrika behöver” skriven av Emma Löfgren fick mig att läsa mina gamla artiklar i Sourze om Afrika. De skrev jag 2006 och har följande rubriker ” Varför är Afrika så fattigt?” och ” Kvinnorna – Afrikas hopp”. (Sourze Yngve Karlsson sidan 12).
Löfgren skriver :” Afrika ska vara en resurs och inte en börda. Välgörenhet i all ära men det som behövs är jobb, handel och investeringar. Det anser Rosa Whitaker, som har arbetat med kontinenten i 30 år och äntligen börjar se en ljusning. Jag kan inte nog betona att det är arbetstillfällen och infrastruktur som Afrika behöver.”
En positivare syn på Afrika intar Hans Rosling i sin artikel i DN den 5 jan.2012 med rubriken ”Läs på! Världen har förändrats”. Jag hade tänkt att skriva en artikel med anledning av den artikeln men Tobias Jepson hann före när han skrev artikeln ”Hans Rosling berättar inte hela sanningen”. Liksom Tobias anser jag att Rosling är för positiv om situationen för världens fattiga. Han tar upp förhållandet i Bangladesh som exempel där barnen dör vid födseln i 61 fall av tusen och kvinnorna dör i 1 av 51 födslar. Det föds 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige).
Rosling anser att vi bör sluta med att tala om i-länder och u-länder. Hälften av världens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1 000 och 10 000 dollar växelkurs per person i BNP.
Rosling avslutar artikeln på följande sätt :” Biståndet bör snabbt fokuseras på de 2 miljarder som bor i låginkomstländer för att hjälpa de fattigaste att genomgå samma positiva utveckling som biståndet redan hjälpt de flesta att få del av. Vi får då en frisk, kunnig och stabil världsbefolkning som förhoppningsvis använder jordens resurser på ett varsamt sätt, väljer sina ledare, undviker krig samt köper svenska varor och tjänster.”
Löfgren skriver :” Afrika ska vara en resurs och inte en börda. Välgörenhet i all ära men det som behövs är jobb, handel och investeringar. Det anser Rosa Whitaker, som har arbetat med kontinenten i 30 år och äntligen börjar se en ljusning. Jag kan inte nog betona att det är arbetstillfällen och infrastruktur som Afrika behöver.”
En positivare syn på Afrika intar Hans Rosling i sin artikel i DN den 5 jan.2012 med rubriken ”Läs på! Världen har förändrats”. Jag hade tänkt att skriva en artikel med anledning av den artikeln men Tobias Jepson hann före när han skrev artikeln ”Hans Rosling berättar inte hela sanningen”. Liksom Tobias anser jag att Rosling är för positiv om situationen för världens fattiga. Han tar upp förhållandet i Bangladesh som exempel där barnen dör vid födseln i 61 fall av tusen och kvinnorna dör i 1 av 51 födslar. Det föds 2,5 barn per kvinna i Bangladesh. Motsvarande siffra i de stora muslimska länderna är 3,5 i Pakistan, 2,6 i Indien, 2,1 i Indonesien och bara 1,7 barn per kvinna i Iran (lägre än i Sverige).
Rosling anser att vi bör sluta med att tala om i-länder och u-länder. Hälften av världens befolkning bor nu i medelinkomstländer med mellan 1 000 och 10 000 dollar växelkurs per person i BNP.
Rosling avslutar artikeln på följande sätt :” Biståndet bör snabbt fokuseras på de 2 miljarder som bor i låginkomstländer för att hjälpa de fattigaste att genomgå samma positiva utveckling som biståndet redan hjälpt de flesta att få del av. Vi får då en frisk, kunnig och stabil världsbefolkning som förhoppningsvis använder jordens resurser på ett varsamt sätt, väljer sina ledare, undviker krig samt köper svenska varor och tjänster.”
måndag 2 januari 2012
Kinesiska varningssignaler.
Vad har vi att vänta av det nya året när det gäller ekonomisk utveckling? Det har nobelpristagaren Paul Krugman tagit upp i en artikel i DN den 23 dec. 2011 under rubriken ”Kinesiska varningssignaler” .
Vad han varnar för är att vi förlitar oss för mycket att kineserna än en gång skulle rädda världsekonomin. Han skriver om att världens ekonomier varit beroende av byggkonjunkturer som sedan varit ett bränsle till stigande fastighetspriser och som skapat en bubbla som sedan har spruckit.
Krugman skriver :” Är det Japan mot slutet av 1980-talet jag beskriver? Eller USA 2007 ? Det skulle det kunna vara. Men för ögonblicket talar jag om Kina. Ännu en riskfaktor i en världsekonomi som sannerligen inte behöver fler sådana just nu…. Jag har inte velat uttala mig om läget i Kina, delvis därför att det är så svårt att veta vad som egentligen pågår. All ekonomisk statistik betraktas bäst som extra tråkig form av science fiction men Kinas siffror har mer av fiction än de flesta.”
Jag tror att Kina och utvecklingsländerna ännu en gång kommer att rädda världsekonomin. Det innebär att Kina går från tvåsiffriga tillväxttal till 7 eller 8 procent för 2012. Det skall bli spännande att se vad som har hänt världsekonomin fram till årsskiftet 2012-2013.
Krugman avslutar artikeln på följande sätt. ” Jag hoppas att jag inte sprider panik i onödan. Men man kan inte undgå att bli orolig. Det som händer i Kina låter alldeles för likt de ras som vi redan ser på andra håll. Och en världsekonomi som i förväg lider av oredan i Europa behöver sannerligen inte något nytt krisepicentrum.”
Vad han varnar för är att vi förlitar oss för mycket att kineserna än en gång skulle rädda världsekonomin. Han skriver om att världens ekonomier varit beroende av byggkonjunkturer som sedan varit ett bränsle till stigande fastighetspriser och som skapat en bubbla som sedan har spruckit.
Krugman skriver :” Är det Japan mot slutet av 1980-talet jag beskriver? Eller USA 2007 ? Det skulle det kunna vara. Men för ögonblicket talar jag om Kina. Ännu en riskfaktor i en världsekonomi som sannerligen inte behöver fler sådana just nu…. Jag har inte velat uttala mig om läget i Kina, delvis därför att det är så svårt att veta vad som egentligen pågår. All ekonomisk statistik betraktas bäst som extra tråkig form av science fiction men Kinas siffror har mer av fiction än de flesta.”
Jag tror att Kina och utvecklingsländerna ännu en gång kommer att rädda världsekonomin. Det innebär att Kina går från tvåsiffriga tillväxttal till 7 eller 8 procent för 2012. Det skall bli spännande att se vad som har hänt världsekonomin fram till årsskiftet 2012-2013.
Krugman avslutar artikeln på följande sätt. ” Jag hoppas att jag inte sprider panik i onödan. Men man kan inte undgå att bli orolig. Det som händer i Kina låter alldeles för likt de ras som vi redan ser på andra håll. Och en världsekonomi som i förväg lider av oredan i Europa behöver sannerligen inte något nytt krisepicentrum.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
